Finansinspektionens (FI) gav ut sin årliga rapport: ”Konsumentskyddet på Finansmarknaden” den 3 maj 2016.

Av rapporten framgår att FI nu arbetar för att minska tre prioriterade risker. Dessa är att konsumtionslån leder till överskuldsättning, att konsumenter får råd om finansiella produkter som inte är lämpade utifrån deras behov och förutsättningar samt att fondbolag inte beskriver inriktningen på och aktiviteten i sin fondförvaltning på ett rättvisande sätt.

Finansiell rådgivning

När det gäller finansiell rådgivning uttalar FI bl.a. följande: Finansiell rådgivning är ett prioriterat tillsynsområde eftersom en av de största riskerna FI ser på sparmarknaden är att konsumenter rekommenderas produkter som inte är lämpade för deras behov och förutsättningar. Finansiell rådgivning erbjuds nästan alltid av aktörer som också säljer sparprodukter, antingen egna eller andras, och storleken på rådgivarens inkomster beror ofta på vilka produkter som rekommenderas. Detta riskerar enligt FI att skapa konflikt mellan rådgivarens och konsumentens intressen. Denna intressekonflikt uppges ha varit del av i princip alla FI:s sanktionsärenden med anknytning till rådgivning de senaste åren. FI anser att ett förbud mot all provision bör gälla vid investeringsrådgivning och att en omställning till ersättningsmodeller där priset anges som en avgift skulle leda till förenklade rådgivningstjänster och ökat utbud av produkter med lägre avgifter. Ett provisionsförbud antas visserligen inte lösa alla problem på sparmarknaden; t.ex. gäller att bl.a. banker och försäkringsföretag som erbjuder finansiell rådgivning till konsumenter ofta har incitament att i första hand rekommendera sina egna produkter, också i de fall även andras produkter säljs. Risken är störst hos banker med sin naturliga ingång till konsumenternas sparande genom bolåneverksamheten. Det nya bolånedirektivet innebär dock att en bank inte längre kommer kunna kräva att en konsument köper andra produkter för att bevilja bolån, t.ex. flytt av pensionssparande.  Vidare ställs nya krav i Mifid som också syftar till att hantera delar av problem med rådgivning om egna produkter. Bl.a. kommer krävas att företag som tar fram och distribuerar sparprodukter måste ta ansvar för att rätt produkter hamnar hos rätt konsumenter genom att definiera produktens målmarknad. Dessutom höjs kraven på att interna ersättningsmodeller inte skapar intressekonflikter, som t.ex. lön baserad på antal sålda produkter. Mifid ställer också krav på att värdepappersföretag som utvecklar sparprodukter ska ha processer och rutiner för godkännande av sina produkter samt uppföljning av produkter säljs till den bestämda målgruppen. FI anser vidare att samtliga rådgivningsaktörer måste väsentligt förbättra sin rådgivningsdokumentation. Rådgivarna lämnar i alltför hög grad över ansvaret för att bedöma om produkten är lämplig eller inte på kunderna. Det krävs tydliga rutiner och riktlinjer för vilken information rådgivarna ska hämta in om kunderna och för hur informationen ska analyseras och dokumenteras. Företagets ledning måste löpande följa upp och kontrollera rådgivarnas verksamhet.

Överskottshantering

FI:s rapport innehåller även aviserad tillsyn över tillämpningen av kontributionsprincipen och särskilt företagens information om överskottshantering.  FI ser en risk att konsumenter vid hanteringen av överskott har svårt att förstå de begrepp och metoder som utvecklats i branschen och därmed svårt att förstå om den fått det den har rätt till, både under inbetalnings- och utbetalningstiden. FI vill säkerställa att överskottet hanteras på ett lämpligt och tydligt sätt och kommer att skärpa tillsynen på detta område. Målet är att företagen ska tydliggöra rutiner, öka transparensen och förbättra kundinformationen. FI kommer att granska företagens interna riktlinjer och rutiner samt hur dessa kontrolleras och utvärderas. FI avser även att granska informationen till kunder om hur överskott uppkommer och hanteras. FI önskar att information ges om hur överskott fördelas mellan olika kundgrupper, hur återbäringsräntan räknas fram och hur denna påverkar företagets totalavkastning. Information bör också lämnas om vilka principer som tillämpas vid en eventuell utjämning av återbäringsräntan mellan olika kundgrupper.

 

Läs andra artiklar från nyhetsbrevet:

Analys

Branschnytt

Praxis

Förordningar och direktiv