Stockholms tingsrätt (TR:n) och Svea Hovrätt (HovR:n) har avgjort ett mål om preskription enligt försäkringsavtalslagen (mål nr T 4408-14).

Bakgrunden var att en man uppdrog åt en rådgivare att återköpa ett innehav i en kapitalförsäkring. Rådgivaren fyllde i blanketten fel och mannen förlorade till följd av detta över 500 000 kronor i värdeminskning. Efter att det bolag som varit rådgivarens arbetsgivare hade likviderats stämde mannen bolagets ansvarsförsäkringsgivare.  Försäkringsgivaren invände att preskription inträtt eftersom mannen sedan mer än tre år tillbaka, genom ett brev, hade haft kännedom om ansvarsförsäkringen och i vilket bolag den fanns. Mannen invände i sin tur att preskriptionsfristen hade börjat löpa långt senare, när rådgivaren hade informerat mannen om att arbetsgivaren, och inte rådgivaren personligen, var rätt part.

TR:n konstaterade att det var den äldre lydelsen av preskriptionsbestämmelsen i försäkringsavtalslagen (FAL) som var tillämplig i målet och att mannen därför hade tre år på sig att väcka talan efter att han fått ”kännedom om att anspråket kunde göras gällande” (jfr FAL 16 kap 5 §). TR:n anförde att detta innebär att mannen bl.a. måste ha fått klart för sig av vem han kunde begära ersättning, och hänvisade till rättsfallen NJA 2000 s. 285 och NJA 2001 s. 93. Ansvarsförsäkringsgivaren hade i brev mer än tre år före stämning skett uppgivit sig som försäkringsgivare för rådgivaren och dennes arbetsgivare. Preskriptionsfristen hade enligt TR:n börjat löpa när mannen tagit emot brevet, och därför var hans rätt till ersättning preskriberad. HovR:n fastställde efter överklagande TR:ns domslut. Hovrätten konstaterade att det faktum att mannen trott att rådgivaren själv var rätt part inte förändrade något i sak, eftersom det hade varit upp till mannen att själv ta reda på vad som gällde. 

 

Läs andra artiklar från nyhetsbrevet:

Analys

Branschnytt

Praxis

Förordningar och direktiv